-filer/img.gif)
Print (PDF) - On this page / på denna sida - Träsnidare ...
<< prev. page << föreg. sida <<
>> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread
the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs
sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Trätjära-Traettefiskefoss
196
en särskildt för ändamålet snidad stock. Denna metod
används - vid sidan af tryck med rörliga typer -
ännu i Kina, hvilket har sin förklaring i bl. a. den
kinesiska skriftens rikedom på tecken, som kräfver
ett ofantligt stort och svårhandterligt stilförråd.
<G-g N.)
Trätjära. 1. Kem., tekn., ett tjockflytande
destillat, som bildas vid torrdestillering af trä,
antingen i ett slags milor, s. k. tjärdalar, eller
i ugnar (se Tjärbränning). Alltefter det träslag,
som torrdestilleras, samt det sätt, hvarpå detta
sker, erhållas t j äror af olika såväl fysikaliska
som kemiska egenskaper. Löfträ lämnar en fetare
tjära än barrträ. Den senare tjäran kännes mera
klibbig. Dalbräud tjära, t. ex. töretjära (se T j ä
r-bränning), är gulbrun till färgen och oftast mera
tjockflytande än den svarta kol ugnstjäran, hvilken
vanligen framställes ur kådfattig ved. Eg. v. är dock
mindre för daltjäror än för ugnstjäror; i medeltal
1,067 för de förra, l,m för de senare, I kemiskt
hänseende skilja sig dalbränd och kolugnstjära
från hvarandra därigenom, att den förra är mycket
fattigare på fenoler, men rikare på hartssyror än den
senare. Ofta är den dalbrända tjäran t. o. m. grynig
af utkristalliserade hartssyror. Vid destil-lation
af dalbränd tjära erhålles betydligt mindre beck än
af kolugnstjära; becket är dock i förra fallet af en
mycket värdefullare kvalitet. Det består till största
delen af hartssyrornas oxidationsprodukter till
skillnad från de mörka sönder-delningsprodukter, som
utgöra ugnstjärornas beck. Tjärans kvalitet är också
beroende på väderleksförhållandena under bränningen
i tjärdal. Eegnar det mycket under dalens anläggning
eller innan tcrrdestilleringen kommit riktigt i gång,
blir tjäran mycket vattenhaltig. Sådan tjära går under
benämningen v r a k t j ä»r a ("vrak"). Innan tjäran
utsläppes i handeln, "vräkes" den. Detta tillgår på
följande sätt. Tjäran uppsamlas på större, för export
lämpliga orter (s. k. tjärhof), sorteras af edsvurna
"vräkare", skiljes från medföljande vatten, som
alltid afsätter sig, sedan tjäran lagrats en tid, och
uppmätes. Trätjäran förekommer i handeln i heltunnor
om 125 1. och half tunnor om 62,5 L, bägge märkta af
de olika tjärhofvens varustämplar, och sorteras i tre
kvaliteter: fin, ordinär och grof. 1880 exporterades
från Sverige 9,434,000 kg. trätjära, 1913 7,995,824
kg. Största delen af exporten sker från Umeå. Den
s. k. Umeåtjäran utmärkes genom sin fina kvalitet. I
utlandet går den finaste tjäran ofta under benämningen
"Stockholmstjära" (Stockholm var nämligen till på
1870-80-talet världens förnämsta exporthamn för
trätjära). Trätjäran används i första rummet som
bestrykningsmedel och för impregnering af trä, men
dessutom mycket inom repslageriet. Vid destillation
af trätjära erhållas dels lätta, dels tunga träoljor
samt beck. Drifver man destilla-tionen mycket långt,
stelna de tyngsta oljorna vid afkylning till en
hvit fast massa (t j ärt a l g), som i hufvudsak
består af kolvätet reten (se d. o.) och nyttjas
som smörjmedel. De lättaste såväl som de tyngre
tjäroljorna fingo under den genom Världskriget 1914-19
framkallade kristiden vidsträckt användning i Sverige
som ersättningsmedel för olika ändamål. Så användes
de som drif-medel för motorer, utspädningsolja för
vissa ersätt-
ningsfärger, brännolja för smältugnar m. m. De
tunga oljornas största användning var som
smörjoljesurrogat, enbart eller uppblandade med
mineralolja. Dessutom användes de som lösningsmedel
för kautschuk. Tjäroljorna äro mycket rika på sura
beståndsdelar, som hos de högre oljorna kunna uppgå
till öfver 60 proc. De kunna af-skiljas ur tjäroljorna
genom dessas behandling med NaOH och Na-salternas
sönderdelning med syra. De ha dock ännu ej fått någon
större användning. En blandning af de lägre fenolerna
går under benämningen kreosot (se d. o.) och nyttjas
inom medicinen. Den enda rena tjär-fenol, som fått
större användning, är den ur boktjäran isolerade
guajakolen. Om det vid trätjäran erhållna beckets
användning se Beck 1. - 2. Med. Den medicinskt använda
tjäran, pyro-leum pini, förr kallad pix liquida
(flytande beck), fås mest genom torrdestillation af
ved och rötter af tall och gran såväl i norra Sverige
och Finland som i Kyssland, där tjära äfven beredes
af lärkträd (Larix sibirica). Mest används numera
ugnsbränd tjära. Denna är brunsvart, tjockflytande,
seg och klibbig med stark, egendomlig lukt, skarp
aromatisk smak och sur reaktion; eg. v. l,in. Vid
antändning brinner den med starkt rykande låga. Tjära
löses blott till ringa del i vatten, fullständigt i
sprit, eter, kolsvafla, bensol, feta och flyktiga
oljor. Tjäran utgöres af en mycket komplicerad
blandning. Af syror märkas ättiksyra, myrsyra och
många andra fettsyror; vidare finnas metylalkohol,
fenoler, kolväten, hartsartade kroppar, kemiskt
indifferenta ämnen m. m. Outspädd tjära verkar
starkt retande, t. o. m. etsande äfven på huden,
än mer på slemhinnor; tillika nedsätta fenolerna
känseln. Blandad med sprit eller fet olja, inmängd
i salfva eller såpa anbringas tjära som medel mot
diverse kroniska hudsjukdomar, bl. a. sådana, som bero
på parasiter (skabb, svampbildningar) på och i hudens
ytliga lager. Tjäran verkar härvid parasit-dödande
(antiseptiskt), befordrar epidemis' affjäll-ning och
förnyelse samt lindrar klåda, som ofta förekommer vid
dessa åkommor. Nya medel, naftol; resorcin m. fl.,
användas nu oftare än tjära. Tjära har äfven brukats
vid kroniska luftrörskatarrer, särskildt sådana
med rikligt varigt sekret, samt vid blåskatarr;
härvid är det fråga om en sekretions-hämmande och
antiseptisk verkan af terpener och hartssyror. Tjäran
ges härvid invärtes i piller, kapslar eller kakor
i dos af 0,25-0,5 gr. Vid luft-rörslidande används
äfven inhalation af tjärångor. Tjäran försättes
(för att binda de retande flyktiga syrorna) med
litet krita eller aska i en skål och uppvärmes,
eller ock brukas särskilda apparater, i hvilka tjära
i tunna lager afdunstar från metallplattor. Genom
skakning af tjära med vatten och dettas afskiljande
från de olösta resterna fås t j ä r-v att e n,
aqua picis 1. a. picea, infusum pyrolei pini,
innehållande metylalkohol, syror och en del fenoler
ur tjäran. Detta preparat nyttjas sällan invärtes vid
lungåkommor, stundom utvärtes såsom förbandsvätska.
1. I-B. 2. C. G. S.
Trsettefiskefoss, norskt vattenfall, 4 m. högt i
Nidälfven, alldeles invid dess utlopp i hafvet v. om
Arendal. Kepresenterar 6,800 eff. hkr. K. G. G.
<< prev. page << föreg. sida <<
>> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jun 10 22:31:52 2003 (aronsson) << Previous Next >>
http://www.lysator.liu.se/runeberg/nfcj/0124.html
-filer/html40.png){kind=small}